Folkbildningen i digitalåldern

Allt blir digitalt, hörs människor sucka. Kommer det fler nya digitala boxar ? Tyvärr, digitaliseringen är nog oundviklig. Det är inte alls fråga om den kommer utan enbart HUR och NÄR.

Det är nämligen slut på utvecklingsmöjligheterna för den gamla analoga tekniken och den är både slösaktig och dyr. Vi har en fruktansvärd brist på frekvensband och den digitala tekniken är omkring tio gånger effektivare - i framtiden blir skillnaden troligen ännu större.

Det är inte bara fråga om en liten teknisk förändring. Den kommer i högsta grad att ändra vår vardag. Det är, som vid alla samhälleliga förändringar, fråga om både hot och möjligheter. Med en förståndig politik kan vi motverka hoten och utnyttja möjligheterna, men då gäller det att ha kunskap.

Människan blev människa med språkets uppkomst och länge var den muntliga traditionen mycket viktig - så viktig att de keltiska druiderna till och med motarbetade införandet av en skriftlig tradition. Romarna insåg skriftens betydelse: Verba volant, scripta manent (Det talade flyger bort, det skrivna består). Speciellt med tryckpressens uppkomst tog den mänskliga kulturen ett mycket stort steg framåt då det gällde att bevara traditioner, erfarenheter och kunskap.

Bildkulturen som kom med film och TV betraktas av många konservativa som ett steg bakåt (inte helt utan orsak), men den gav i alla fall mänskligheten tidigare oanade möjligheter att uppleva händelser långt borta från deras egen omgivning - speciellt då radiosändare kunde skicka ljud och bilder runt hela världen blixtsnabbt.

Datatekniken är inte bara litet effektivare elektronik utan ger helt nya möjligheter. Lagring av information är snabb och billig , men framför allt är det möjligt att SÖKA igenom och BEHANDLA oerhörda informationsmängder otroligt effektivt. Men datamaskinen är inte den viktigaste komponenten utan NÄTET, den decentraliserade datakommunikationen. Internet har gjort oss till granne med hela världen. Det har också förbättrat glesbygdens ställning. Vi går nu från datasamhället in i NÄTSAMHÄLLET.

Konvergensen

Det började försiktigt med meddelanden över modem (som omvandlar digital information till ljud så den kunde skickas över telefonnätet). Så småningom byggdes elektronisk post upp och den världsvida väven (www) organiserade information i "hemsidor" som kan läsas varifrån som helst i världen där Internet finns utbyggt.

Företagsamma entusiaster kopplade telefonluren till Internet och startade (gratis) IP-telefoni. Man började skicka musik och sedan också film över nätet. Bankerna såg möjligheter att minska på de dyra kontoren och en elektronisk handel startade (tyvärr med ganska små kunskaper om vissa grundläggande realiteter).

Just nu börjar dessa olika tjänster konvergera, dvs. man bygger ihop de olika lådorna till en enda låda som sköter om allting. Det blir naturligtvis mycket billigare än att skaffa tio lådor som sköter samma sak till 90 %. Det betyder inte att telefonluren eller TV-apparaten försvinner utan att de kopplas till samma anslutning.

Men det behövs en mycket stor dataöverföringskapacitet för allt detta. Teleoperatörerna och Kommunikationsministeriet är hopplöst efterblivna då de kallar ADSL och ynkliga 256 kbps (kilobitar per sekund) för bredband. Telia Research publicerade i somras en rapport där den genomsnittliga abonnenten kommer att behöva ca. 2 Mbps (2000 kbps) år 2006 och behovet fördubblas varje år.

I längden är det bara optisk fiber som kan överföra så stora datamängder och annan teknik kommer att vara tillfällig och ha mycket kort livstid. Radioburen dataöverföring har mycket begränsad kapacitet och kommer i framtiden bara att fungera över mycket korta distanser (10-20 meter) samt i den allra glesaste glesbygden. Dataöverföring över kopparkabel har också stora begränsningar

Elektroniska tjänster

Redan nu kan man se tendenserna som leder till att tidningar, radio, TV, telefoni, post, arbete, handel och administration kommer att ske över nätet. Så småningom kommer nättjänsterna att bli billigare än motsvarande gamla tjänster och då börjar det bli nödvändigt för alla medborgare att övergå till elektroniska tjänster. Det är säkert inte alltid så trevligt, men då en papperstidning kostar tredubbelt mer än en nättidning (som man förstås kan skriva ut på papper förrän man läser den) är det knappast många som fortsätter med det gamla.

EU har i sin långsiktsplan gått in för att utveckla elektroniska tjänster för alla i Europa främst på fyra områden: e-handel, e-utbildning, e-medicin och e-administration. Men det kräver att nätet byggs ut till alla i Europa - också glesbygden samt att alla lär sej använda dessa tjänster över nätet.

Gigantiskt folkbildningsarbete

Vi står inför en uppgift som motsvarar införandet av den allmänna folkskolan då alla skulle lära sej att läsa och skriva. Numera anses det vara självklart att alla måste kunna det och i framtiden kommer det att vara lika viktigt för att klara grundfunktionerna att kunna använda nätet och dess tjänster. Det kommer en tid då det inte mera finns - annat än till höga kostnader möjligen - de nuvarande tidningarna, skolorna, läkarmottagningarna och byråerna. Man kan inte gå till skattebyrån annat än via nätet.

Visst tar det tid innan allting har förändrats så radikalt, men det kommer också att ta tid att skola alla medborgare - unga som gamla - att använda nätet. Det kommer inte att ta så lång tid att vi kan vänta tills nuvarande generationer är döda utan det är fråga om en jättestor vuxenutbildning. Givetvis behövs det också datastugor med stödpersonal som under en övergångstid kan hjälpa medborgarna att sköta sina affärer över nätet.

Folkhögskolorna i nätsamhället

På 1800-talet då analfabetismen utrotades spelade folkhögskolorna en viktig roll i vidareförädlingen av folkskolornas grundläggande kunskaper. Man måste inse att folkhögskolorna gav mycket praktiska kunskaper samtidigt som de gav BILDNING. Idealism och praktiskhet var de bägge stöttepelarna.

I dagens utbildningssystem har utbildningen skiljts från bildningen på ett mycket olyckligt sätt. Antingen får man en yrkesexamen eller så sysslar man med "fri bildning" som inte ger någon kompetens för nånting. Det är närmast förbjudet för folkhögskolorna att syssla med nånting "nyttigt".

C.P. Snow skrev för länge sedan om "de två kulturerna", den humanistiska och den tekniska. Tyvärr har situationen inte blivit bättre trots en del valhänta försök. Personligen har jag alltid ansett att dessa två kulturer måste sammanföras för att en harmonisk samhällelig utveckling skall vara möjlig. Teknokraterna borde absolut få litet humanistisk bildning och humanisterna skulle inte må illa av att kunna litet teknik de heller.

I nätsamhället är det inte nödvändigt för alla att lära sej en massa tekniska detaljer, att programmera datamaskiner mm. Man behöver inte var utbildad biltekniker för att kunna köra bil. Datamaskinerna och programmen är visserligen ännu så primitiva att de kan jämföras med bilarna för hundra år sedan då man måste putsa karburatorn litet emellanåt.

Däremot måste alla lära sej vad det i stora drag är frågan om och vilka egenskaper de olika systemen har, skaffa sej "nätkörkort". Folkhögskolorna vore utmärkta för den uppgiften just på grund av sina folkbildningstraditioner. Det är nämligen inte examen och papper som har betydelse i det här folkbildningsarbetet utan färdigheterna och förståelsen av hur nätet fungerar och hur det fungerar ihop med människan och samhället.

Folkhögskolorna mår nog bra av att samarbeta med yrkesutbildningen, men borde i alla fall behålla sin självständighet speciellt inom pedagogiken. En mera flexibelt system där det är möjligt - men inte nödvändigt - att avlägga en examen skulle vara till fördel för alla.

Det är viktigt att inse att det digitaliserade nätet bara är ett verktyg, ett medel för annan verksamhet. En vanlig medborgare behöver kunna "läsa" och "skriva" på nätet, men visst är innehållet det väsentliga. Det kan i alla fall vara idé att lära sej använda nätet ordentligt så att inte all energi går åt till ovidkommande problem - precis som då man läser och skriver.

År 2010 siktar EU på att det elektroniska Europa skall fungera. Är vi redo för det då ?

Nisse Husberg