Telefonnät är dyra - datanät billiga

Nisse Husberg

Det vi nu betalar för teleoperatörernas nät är ju stora pengar. Jag får punga ut med ca. 2000 mk för varje teleräkning (mest datatrafik) eftersom jag arbetar en hel del hemifrån. Helt egna pengar. Vi kan inte få annat än ISDN som är ett långsamt paketnät, dvs. Soneras nät belastas bara då det går ett datapaket i det, men jag måste betala per minut antingen jag skickar data eller inte. Därför är jag mycket intresserad av att få ett bya- och regionnät som är snabbare och billigare.

Det jag talar om är framtidens nät då vi förhoppningsvis blivit av med teleoperatörernas monopol. Givetvis kan en VD för en teleoperatör inte medge att ett nät kan vara mycket billigare än de "tjänster" hans bolag erbjuder. Men så är det. I ett datanät behövs inga centraler eller centralfröknar. Som gammal elektronikingenjör vet jag att man bör försöka minimera antalet aktiva komponenter i nätet och placera dem så mycket som möjligt ytterst i nätet. En nedgrävd fiberkabel kräver inget underhåll alls utom då någon råkar gräva av den.

Kvar har vi då de apparater som ansluter folk till nätet. Det är elektronikboxar som omvandlar elektriska signaler till ljus och tvärtom. Dessa boxar bör bytas då nätet uppgraderas och de går förstås sönder. Enligt vår erfarenhet behöver de bytas då nätet uppgraderas och det har varit ungefär 7-10 år mellan dessa byten. Felprocenten har varit ganska låg. Som sagt så jobbar våra tekniker nästan enbart med att bygga nya anslutningar.

I verkligheten är alltså ett regionnäts kostnader till absolut största delen amorteringar och med optisk fiber och en amorteringstid på 30 år blir också dessa låga. Det egentliga problemet är långsiktig finansiering. Det kan inte vara så oerhört hemskt att staten åtminstone skulle garantera långfristiga lån för utbyggnaden.

Det är således ganska billigt på lång sikt att få en anslutning till ett regionalt datanät. Med alla "tjänster" placerade utanför nätet är det knappast nånting som kostar. Vad kunderna kräver är enbart att nätet fungerar - inget annat. Om man vill köpa tjänster så får man komma överens om det med tjänsteleverantören som alltså sitter UTANFÖR nätet. Det kan ju förstås vara en tidigare teleoperatör.

Ett regionnät gör inte en Internetanslutning dyrare. Tvärtom kan ett regionnät bygga en linje till en större stad där det faktiskt finns konkurrens och upphandla utrikesanslutningen där. En enskild person kan inte göra det. Han är helt i händerna på det lokala telemonopolet. Så Internet blir billigare med eget regionnät. Ingen har talat om gratis. Men för en 10 Mbit/s anslutning är jag nog villig att betala en hel del. Helt egna pengar.

Kommunerna borde kanske också tänka på hur de skall få in pengar. Utan bredband blir det snart bara gamlingar kvar i bygden. Inte för att bredband löser alla problem, men det är som med vägar: Finns de inte så kommer det heller ingen att bo och arbeta i kommunen. Bredband blir troligen viktigare än vägar i framtiden. Det är så lätt att låta Sonera sköta telekommunikationerna och bara betala - men dyrt. Försök nån gång räkna ut vad kommunen betalar för all teletrafik. Troligen kan man betala ett kommunnät med de pengarna på tre-fyra år.

Jan-Erik Frostedahl skriver masssor om FUNET, men vad FUNET har med saken att göra är mej en gåta eftersom jag mest använder Internet hemifrån över en långsam ISDN-förbindelse. Fast 66 milj. mk är ju billigt. Att 250 000 användare får 100 Mbit/s (snart Gigabit i Otnäs) med ständig uppkoppling för den kostnaden är minsann fördelaktigt (264 mk/år !). Det är nästan gratis om man jämför med teleoperatörernas priser.

Det är klart att staten betalar kostnaderna för datakommunikationen eftersom hela undervisningen i Finland sköts av staten. Undervisningsministeriet var mycket framsynt då de i Internets barndom beslöt att låta högskolorna använda det fritt. Utan det beslutet hade Finland knappast haft en så högtstående IT-bransch. Internet har nämligen ytterst stor betydelse för att man skall kunna hålla sej bland de främsta. Den som inte kan läsa forskningsrapporter omedelbart då de sätts in på nätet blir efter i utvecklingen.

Men det har ju inte heller nånting att göra med byggandet av region- och byanät.

Att högskolan själv bygger nät beror på att vi numera får en klumpsumma av staten. Då vi bygger själva är det oerhört mycket billigare och för samma summa kan vi alltså anställa fler forskare och lärare än om vi skulle slösa pengarna på Sonera eller Elisa.

Poängen med vägnätet är att staten faktiskt ser till att det byggs, medan man struntar i datanätet. En enskild person kan inte börja bygga ett fibernät från sin by till Helsingfors eller Stockholm. Därför behövs det regionala nät som kopplas ihop. Det finns ju en organisation som borde sköta om våra gemensamma behov såsom vägnätet och det är just staten. Det är inte fråga om att få nånting gratis utan om att få nånting gjort över huvud taget. Den s.k. marknaden (=teleoperatörerna) vägrar ju blankt att sköta utbyggnaden.

Det är inte bara jag som varnar teleoperatörerna och regeringen. I nummer 3 av "Elektronik i Norden" skriver Gunnar Lilliesköld: "När alla abonnenter kan anslutas till bredband får de också möjlighet till i stort sett gratis IP-telefoni. ... Vad skall teleoperatörerna tjäna pengar på i framtiden? ... Man kan förstå teleoperatörernas rädsla. Men om de bromsar för att slå vakt om gjorda investeringar, riskerar de att bli akterseglade av nya aktörer när IP-telefonimarknaden tar fart. Det land som tillåter en sådan bromsning kommer ohjälpligt på efterkälken. ... Den region som inte bygger ut bredband lägger en snara om sin egen fot."

Jag hade inte kunnat säja det bättre.

Nisse Husberg



Nisse Husberg 2003-02-20