Det kommer en massa nya prylar och system. Behöver vi verkligen allting eller är det bara onödiga modesaker som försvinner inom ett par år ? Bredband är det senaste modeordet, men jag skall här försöka förklara vad det är frågan om och varför det kan löna sej att ta det på allvar den här gången.
Det är ingen idé att gå alltför grundligt in i tekniken. Man behöver inte kunna bygga en traktor för att använda den till nånting nyttigt. Det är i alla fall nödvändigt att känna till vissa grundläggande principer och hur de fungerar för att inte göra misstag - i all synnerhet då det är fråga om ny teknik.
Redan för tjugo år sedan då jag jobbade på Tekniska högskolans räknecentral såg vi tydligt att en datamaskin egentligen inte är mycket värd om den inte är kopplat till Nätet, som numera är detsamma som Internet. Men på den tiden fanns det massor av olika firmors helt privata nät och då var det alls inte så självklart att Internet skulle slå igenom - åtminstone i firmornas ögon.
Internet är nu självklart, men den som försökt göra något litet mera avancerat än betala räkningar i banken blir lätt otålig över de långsamma förbindelserna. Så det har kommit "bredband", men tyvärr så finns det en massa olika system som till en del är rena karikatyrer på bredband. Det gäller nu att välja rätt och inte kasta bort pengarna på skräp.
Det som teleoperatörerna - Sonera och Elisa med flera - kallar "bredband" är närmast ADSL som använder de existerande telefonlinjerna. I vissa städer finns dessutom kabel-TV som byggts om att klara också datatrafik. Dessutom finns det trådlöst "bredband" inom vissa områden. Men ingen av dessa tekniker kan kallas äkta bredband - det är mest fråga om litet snabbare modemförbindelser.
Det som är avgörande för äkta bredband är ifall möjligheten att överföra rörlig bild av god kvalitet, bättre än nuvarande TV. Vilken usel telefonlinje som helst kan överföra någon sorts rörlig "bild" men ingen orkar se på eländet länge. Det är alltså viktigt att kvaliteten är lika god som på en biograf. Ljudet bör givetvis också vara bra, men det kommer automatiskt ifall det går att överföra god bildkvalitet eftersom ljud kräver mycket mindre kapacitet än bild.
Ett mått på bredband är överföringskapaciteten och enligt IT-kommissionen i Sverige så är det 5 Mbit/s (5 miljoner bitar per sekund - ungefär 600 000 bokstäver per sekund). År 2005 skall enligt deras vision alla i Sverige ha ett sådant bredband. Det är 10-20 gånger snabbare än ADSL. Frågan är om det räcker - knappast vill alla i familjen se samma TV-program. Det behövs troligen 10-20 Mbit/s per hushåll då systemet är fullt utbyggt.
I vissa sammanhang anses att bredband också ger ständig uppkoppling och fast månadstaxa, men det är en smaksak om det skall anses höra till bredband. Många av fuskbredbandssystemen har i alla fall dessa egenskaper.
Bredband kommer att ändra hela vår mediakultur. Ta till exempel TV-sändningar. Då det går att ladda ner program över nätet så behövs inga sändningstider mer. Nyheter och väderlek sätts bara in i en dator och man klickar och ser på dem precis då man har lust och tid. Detsamma gäller filmer och andra program. Inget "sänds" på någon speciell tid. Då TV-programmet satts in i datorn kan man se på det när man vill. Likaså radioprogram och tidningar.
För oss på landsbygden är en annan ny funktion speciellt viktig. Butikerna kommer nämligen också att sättas in på nätet. Det är bara att se på varan - troligen som en bild som man själv kan vrida och vända på och förstora samt också mäta. Man behöver inte resa den långa vägen till någon storstad för att handla om man inte vill känna på varorna eller lukta på dem förstås. Med modern effektiv varudistribution är det inte så svårt med leveranserna heller. Posten har blivit ganska effektiv och har konkurrens med en hel del privata distributionsföretag.
Det kommer att bli viktigt med näthandel just för bönder som har lång väg till städer. Reservdelar finns numera enbart i ett stort lager nånstans i Holland och det kan vara viktigt att kunna få noggranna uppgifter om delen då man beställer.
För många bönder kan nätet också bli en bra försäljningskanal. Det är ganska billigt att sätta upp en egen hemsida som presenterar det man vill sälja. Med hjälp av sökmotorer kan kunderna hitta sidan ganska effektivt om man sätter in lämpliga nyckelord. Men man bör komma ihåg att det är mycket krävande att ha en egen hemsida. Då måste man ha en överföringshastighet som är lika med antalet samtidiga kunder gånger 5 Mbit/s och tjugo kunder kräver 5*20=100 Mbit/s. Om man bara har text på hemsidan och möjligen små bilder blir naturligtvis kraven mycket lägre.
Speciellt för finlandssvenska bönder blir det lättare att handla med Sverige. Det har ju ingen betydelse var i världen motparten befinner sej - med bredbandsnät är överföringen lika snabb från grannbyn som från andra sidan jordklotet. I framtiden kommer nog också svenskarna att gå över till euro och postavgifterna troligen bli desamma i hela EU. Betalning över nätet fungerar redan nu ganska effektivt så att man kan använda sin nätbankskod för att betala varan direkt. Sveriges TV blir inte heller något problem. Man kommer att ha hundratals "kanaler" att välja och vraka mellan enbart i Sverige och tiotusentals i hela världen. Underhållningen bör man inte fnysa åt. Den är viktig om vi vill att våra ungdomar skall stanna kvar på landsbygden.
Nätets medium kan vara kopparkabel, radiovågor eller optisk fiberkabel. Kop
parkabeln kan vara telefonkabel, elkabel, kabel-TV-kabel eller specialkabel. Vanligen utnyttjar man existerande kablar och de kan vara av mycket olika kvalitet. Den bästa kabeln är homogen och har inga mellankopplingar eller förgreningar, vilket tyvärr är ovanligt.
Radiovågor skickas vanligen i atmosfären och beter sej mycket olika beroende på vilket frekvensband som används. Minst känsliga för regn och snö är de låga banden, men de har också låg kapacitet. Allt högre frekvensband tas i bruk för att få större kapacitet, men känsligheten ökar och räckvidden blir kortare eftersom höga frekvenser fungerar som ljus och kräver fri sikt. Där NMT 450 kan ha en räckvidd på 50 km har de nya UMTS (tredje generationens mobilsystem) bara en halv till någon kilometer. Satelliterna har ju inte problem med fri sikt, men lämpar sej bäst för mottagning. Sändning till en satellit är bevärligt och dyrt tills vidare.
Den optisk fibern har en oerhörd kapacitet och få problem. Det enda problemet är egentligen att bygga fibernät eftersom det vanligen grävs ned. Ingenting hindrar dock att man bygger luftkablar - i Sverige drar man optisk fiber i högspänningsstolparna eftersom fibern inte leder ström och inte störs av elledningarna. Optisk fiber är dessutom bra på landsbygden eftersom den är helt okänslig för åska och andra störningar. Det enda som kan störa den är att den kapas eller skadas mekaniskt på något sätt.
Det behövs alltid en {\bf anslutningslåda} som sänder och tar emot data i alla system. I telefonanslutningarna används s.k. {\bf modem} men i de andra systemen finns också ganska liknande sändare och mottagare. Det är viktigt att anslutningen är anpassad till det medium som används. Under de senaste åren har stora framsteg gjorts och överföringshastigheterna har ökat, men medierna har trots allt vissa begränsningar som inget modem kan klara av.
Ibland är det anslutningslådan som begränsar kapaciteten. Den består av elektronik och bör betraktas som en slit-och-släng-vara. Den bör vanligen bytas ut vart tredje år eftersom utvecklingen går framåt så snabbt. Det lönar sej inte att köpa det allra bästa (och dyraste). Om ett år kan priserna ha sjunkit till en bråkdel. Det är också lätt att byta ut anslutningslådan.
I gamla analoga telefonlinjer är 56 kbit/s troligen övre gränsen för modemen. ISDN klarar av 64 kbit/s (med dubbla linjer 128 kbit/s). ADSL-modemen klarar av 0,256 - 2 Mbit/s och nyare xDSL-modem kan klara upp till 50 Mbit/s, men då måste telefonkablarna vara i gott skick.
Elkablar är besvärliga eftersom de innehåller svåra störningar och en massa förgreningar. Där klara man nu av mellan 2 och 10 Mbit/s, men försök pågår med 100 Mbit/s och högre hastigheter. Modem för de lägre hastigheterna kostar ungefär lika mycket som telefonmodem. Tekniken är ännu inte lika väl testad som telefonmodemen.
Kabel-TV-nät kan också användas för datakommunikation, men apparaturen är inte byggd för datatrafik och måste i många fall bytas ut vilket gör systemet dyrare. Om kablarna också är dåliga så lönar det sej knappast att använda kabel-TV-nätet.
På den trådlösa (radio) sidan är det ofta begränsningarna inom frekvensbanden och maximal sändningseffekt som är det största problemet. Eftersom alla radiosändningar stör varandra är de hårt reglerade. Radiomodemen klarar därför av relativt korta avstånd (50...2000 m) och små hastigheter.
Radiolänkar är litet speciella eftersom de har starkt riktade antenner så att störningarna skall bli små. Men då fungerar de enbart för kommunikation mellan två punkter - och det kan bli dyrt. Kapaciteten är i alla fall högre än för rundstrålande radio, upp till flera hundra Mbit/s, men till priser som knappast en vanlig abonnent vill betala.
De anslutningslådor som används för optisk fiber begränsar kapaciteten mycket hårt ännu. Det är helt enkelt ännu för dyrt att bygga elektronik som kan utnyttja den optiska fiberns stora kapacitet. Därför kan ett optiskt fibernät i praktiken fungera med ett par hundra Mbit/s fastän själva fibern kunde klara av 100 000 gånger mer. Det är alltså lätt att öka kapaciteten i framtiden eftersom det kommer bättre och billigare anslutningselektronik hela tiden.
I framtiden kommer äkta bredband att kräva bättre skärmar, närmast då för TV och film, men det lönar sej inte ännu att köpa dyr utrustning för framtida behov eftersom all elektronik blir föråldrad mycket snabbt. Därför är det bäst att först använda sin gamla utrustning tills man får tillgång till äkta bredband. Då är troligen också bättre skärmar och grafik betydligt billigare. Här gäller som allmän tumregel att man alltid tjänar på att vänta och köper först då man verkligen behöver nånting.
I storstäderna kostar ADSL ca. 400 mk/mån plus inkopplingen som kan gå på ca. 1000 mk beroende på erbjudanden mm. Tyvärr är det svårt för en bonde att få ens ADLS eftersom teleoperatörerna inte är intresserade av glesbygden. Andra system blir nog tvungna att hålla samma prisnivå eftersom ADSL trots allt kan erbjuds nästan överallt. De som har lägre kapacitet måste sänka priserna i proportion till denna.
I allmänhet gäller det att titta noga på månadskostnaderna eftersom de löper hela tiden. Anslutningsavgiften betalar man bara en gång. Man kan nog räkna med att de system som använder de gamla kablarna har de lägsta anslutningavgifterna, men också den lägsta kapaciteten utan möjlighet att höja den. Optisk fiber kan ha en hög anslutningsavgift, men låga driftskostnader och i praktiken ingen övre gräns för kapaciteten.
Nu är inte allting dyrare i glesbygden. Intressant nog kan det vara billigare att plöja ned optisk fiber i glesbygden än i storstäderna. Till och med en enkel täckdikningsplog kan användas till att dra ned rör i jorden. Fibern blåses sedan genom röret. Kanske gamla tiders telefonföreningar, som fanns i varje by, återuppstår kring bredbandsnäten.
På besparingssidan kan man sätta telefonräkningen som kommer att minska drastiskt. Inom nätet kan man i praktiken ringa gratis - samtidigt som man använder nätet till annat. Telefonen använder så litet kapacitet att en bredbandsanslutning lätt kan sköta om ett hundratal telefonsamtal tillika - samtidigt som man ser på TV. Jag vågar inte säja om man kan lämna TV-licensen obetald då man ser på TV via datamaskinen och nätet. I princip krävs det inte licens för en datamaskin.
Numera finns det en massa tidningar på nätet (gratis), men jag är nog en aning skeptisk till papperstidningens försvinnande. Det är svårt att läsa tidningen från en bildskärm till morgonkaffet och obekvämt att läsa den i sängen. Troligen är det mest fackinriktad information som man kommer att läsa via nätet.
Det kan vara svårt att beräkna hur mycket man sparar genom att resorna till staden minskar, men med dagens bränslepriser kan det vara en betydande inbesparing. Det är sedan en annan sak om man absolut vill åka till staden i alla fall. Om bredband gör att man kan jobba hemifrån ett par dagar i veckan så kan inbesparingarna vara över 20000 mark per år.
En sak som ofta glöms bort är värdeökningen på fastigheten då bredband installeras. Den kan i framtiden vara betydande och kanske röra sej kring 50 000 till 100 000 mark. Bredband kommer i framtiden troligen att vara en förutsättning för att ungdomar skall vara intresserade av fastigheten.
I Sverige skall enligt regeringen största delen av befolkningen ha bredband år 2003, men det kan vara en aning orealistiskt om man avser äkta bredband (5-10 Mbit/s). Men redan nu leder Sverige i Europa med ca. 18 procent som har åtminstone "fattigmansbredband" - vanligen ADSL. Det är inte omöjligt att över 50 procent kommer att ha sådana förbindelser år 2003 i Sverige och då kanske våra politiker också får eld i baken. I Sverige satsar regeringen närmare 10 miljarder främst på små kommuner som de privata bolagen inte är intresserade av.
En del kommuner har insett att bredband är en ganska lönsam investering. Enligt en beräkning kan kostnaderna täckas inom ett antal år redan med de besparingar som kommunen gör genom att den blir av med de dyra telekostnaderna. Om inte staten gör nånting i Finland så är det i glesbygden nödvändigt att kommunerna investerar åtminstone i stomnätet.
Under tiden gäller det att vara försiktig. En massa lycksökare är ute efter våra pengar och försöker sälja vad som helst som "bredband". Tillfälliga lösningar kan vara nödvändiga medan man väntar, men det gäller att inte satsa för mycket på system som leder till en återvändsgränd. Optisk fiber är den slutliga lösningen, men i den allra glesaste glesbygden kan nog en radiolänk vara också en långsiktig lösning. Där finns det inte problem med trängsel inom frekvensbanden.
Det gäller alltså att investera för framtiden. Sist och slutligen är bredband billigt om man jämför med andra investeringar. För en tiondedel av de summor som sätts ned på vägunderhåll skulle vi få ett mycket bra bredbandsnät som skulle betala sej i form av minskade rese- och telefonkostnader inom 10 år. Men bredband är ännu en ny sak och få har ännu insett nyttan av det, speciellt för landsbygden. Det är alltid vanskligt att förutspå framtiden, men det är mycket möjligt att bredband inom ett antal år kommer att vara lika nödvändigt som mobiltelefonen. Dess plötsliga popularitet tog ju också alla med överraskning.
Om man jämför telefonmodem med upptrampade stigar så kan bredband jämföras med motorvägar. Lika litet som man kunde använda bilar på stigarna kan man använda kapacitetskrävande nättjänster över telefonmodem. Därför kommer bredband inte bara att innebära litet mera fart utan kvalitativt nya möjligheter. Och lika bra tjänster på landet som i staden om vi förstår att utnyttja den nya teknologin.