Sidbygge pågår !

Fibernät: Hur bygger man ?

Det är egentligen inte alls svårt att bygga fibernät. Man behöver inte vara specialist för att klara det. En vanlig bonde klarar det utmärkt. Men som på alla områden finns det en del knixar som det är bra att känna till och vissa saker som nog är bra att beakta. Här kommer litet erfarenheter från byggandet av Hindersby fibernät.

Ett fibernät är väldigt enkelt. Det behövs kabel, skarvboxar och terminalboxar (vägguttag). Se fibernätets delar .

Kom ihåg att varje nät har sina egna specialproblem och att det gäller att utgå från de konkreta förhållandena. Gör inte precis som vi har gjort utan att tänka efter !

Om det grävs vattenledning så sätt ned en kabel med detsamma !

Förrän man börjar

Planera med en ordentlig karta och gå ut i terrängen.
Planera för ALLA genast. Lämna en rulle med 10 m extra kabel där någon möjligen i framtiden vill ha anslutning. Det kostar bara 10 euro extra, men om ni måste sätta in en anslutning på rak kabel så kan det bli 500 euro extra. Då måste man nämligen sätta in TVÅ skarvboxar.
Ett bra samarbete med kommunen/vattenandelslaget (som gräver) är mycket viktigt.
Planera dragningen ordentligt. Undvik skarvar så mycket som möjligt. Gräv hellre litet längre.

Kabeln är billig, skarvar är dyra !

Planera arbetet ordentligt så att onödiga skarvar undviks. Dra kabeln bakåt under vägar (upp till 500 m möjligt).
Om skarvar är nödvändiga (anslutningar) så är det bättre att dra in alla kabeländar i ett hus i stället för att skarva i jorden. En inomhusskarv (kalla utrymmen är lika bra som varma) är betydligt billigare än en jordskarv.

Om det behövs många fibrer så lönar det sej ibland att dra flera kablar än en enda med många fibrer. Det blir litet dyrare, men förbättrar flexibiliteten betydligt. Då man kopplar in någon så måste kabeln kapas och då är det bättre och billigare att kapa en 12 fibers kabel än en 96 fibers.

Undvik elektronik - speciellt utomhus !

Minimera platser med elektronik. De kräver temperaturer över 0 grader och under 40 grader samt tillgång till elektricitet. Placera ALDRIG elektronik i solen ! Det är lättare att isolera och värma upp än att kyla ned. Fiberpaneler utan elektronik är ganska okänsliga för temperaturen och behöver ingen elektricitet.
Kopplingspaneler bör helst placeras på platser som man lätt kommer åt även mitt i natten och då husfolket är borta. Vedlider kan vara ganska bra. Det är förstås bra att undvika platser där ofog kan förväntas. Men man kan sätta panelerna inne i en låsbar billig postlåda.

Det finns en teknik med rör som man gräver ned och blåser in fiber i senare. Det kan vara bra i tätorter som bygger ut, men är dyr. Det kan löna sej att räkna och se om det inte hellre lönar sej att sätta ned litet extra fiber i en kabel. En enda fiber har nämligen en otrolig kapacitet (upp till 10 000 Gigabit/s) och den enda orsaken till att man behöver många fibrer är att man vill ha en stjärnstruktur på nätet, dvs. att man drar en fiber till varje hus. Kapaciteten i en enda fiber räcker nog till ett stort område också i framtiden.

Ett rör kostar ungefär lika mycket som en 12 fibers kabel. Man kan då lika gärna lägga ned kabeln direkt även om man inte behöver den just då. Kablarna blir knappast billigare mera. Det är inte fibrerna som kostar så mycket utan manteln som skyddar dem.

Förrän man beställer

Det lönar sej att planera precis hur varje fiber skall kopplas i alla kablar (se exempel från Hindersby fibernät ).
Planera så att inga ändringar behöver göras i jordskarvarna. En 6-6-6-koppling (för 12 fibers kabel) är mycket allmängiltig. Det går då att koppla fibrerna hur som helst med kopplingsfiber i panelerna.

Lämna in ansökan till Arbetskraft- och näringscentralen ! De måste få ansökan före alla beställningar och arbeten börjar utföras. Räkna med LÅNG behandlingstid. Vi lämnade in vår ansökan för ett år sedan och har ännu inte fått något svar. Om ni har tid så lönar det sej att anhålla om pengar för planering förrän det egentliga byggandet börjar. Ring gärna till centralen och prata ordentligt om projektet. Fråga mycket.

Diskutera med alla markägare och skriv kontrakt med dem så fort som möjligt. Om man följer vattenledningarna el. dyl. så faller det här momentet bort.

Kabellängderna bör beräknas med minst 40-50 meter extra för varje längd. Vid besvärliga dragningar bör man reservera flera hundra meter extra kabel ifall det visar sej att kabeln inte kan dras som planerat. Då kabellängderna beräknas måste man redan veta var den måste kapas. Alla vägar är möjliga kapställen.

Anslutningar till omvärlden

Det är ännu svårt att få en snabb anslutning till omvärlden. Undvik telemonopolen ifall det är möjligt. De erbjuder bara långsamma och dyra anslutningar. De oberoende nätoperatörerna har snabbare och billigare anslutningar. Tyvärr finns de bara i de stora städerna.

Försök få till stånd så brett samarbete som möjligt. Ju fler ni är, desto lättare att få bra och billiga anslutningar.

Gör inte långvariga kontrakt, det här området ändras snabbt !

Den bästa anslutningen är givetvis fiber, men en radiolänk kan också vara en användbar tillfällig lösning. De är dyra (tiotals tusen euro), men med WLAN kan man få till stånd billigare lösningar (kring 1000 euro) upp till 10 km. DÅ behövs det stora antenner eftersom effekten är begränsad. WLAN kan också ha kvalitetsproblem. ADSL är ganska tillförlitligt, men långsamt och dyrt.

Elektronikburkar

Huvudregeln är att dra fiber så långt det går och undvika elektronik - speciellt utomhus. Alla elektronikburkar bör vara Ethernet med minst 100 Mbit/s (Gigabit är ännu dyra). Det är dock ganska fördelaktigt att koppla husklungor inom en 70 meters radie till en switch (kostar bara kring 30 euro). Ethernetkabeln bör vara av kvaliteten cat5e eller cat 6 för att tillåta senare uppgradering till Gigabit Ethernet. Maximal längd på kabeln är 100 meter.

Köp billig standardelektronik och byt ofta !

Elektroniken slits inte, men föråldras snabbt. Den går lätt att byta ut och det lönar sej inte att köpa det allra senaste skriket. Det är föråldrat inom ett halvt år i alla fall. Burkar som kan styras över nätet via Netscape eller liknande vävläsare kan det löna sej att skaffa för snabbare felsökning och administration. Köp bara burkar med Auto MDI-MDI-X (automatisk kabelomkoppling).

Mediakonvertrarna är den dyraste biten. De kostar 250-300 euro per styck för 100 Mbit/s single mode WDM (en fiber per anslutning) och det behövs två för varje fiber. Men priserna går nedåt ganska snabbt. Snart kommer Gigabit-konvertrar med nästan samma pris.

Det lönar sej inte att köpa elektronik i lager - priserna sjunker snabbt !

Vilken kabel ?

En jordkabel med 12 fibrer och två metalltrådar som förstärkning är mycket stark och tålig. Det är nästan omöjligt att få fibrerna att brista i den. Den kostar kring 1 euro per meter. Det finns kablar med mycket fler fibrer, men det kan löna sej att fundera på två 12-fibers kablar i stället för en 24-fibers. Det blir dyrare, men ger mycket bättre flexibilitet och tillförlitlighet åt nätet.

Vi har bara använt s.k. single mode kabel. Den klarar sträckor på upp till 60 km, medan multimode bara går upp till 2 km. Om man använder WDM-teknik (i mediekonvertrarna) så räcker en fiber per anslutning.

På vissa ställen (berg mm.) är det så svårt att lägga jordkabel att det kan löna sej att gå över till luftkabel (litet dyrare än jordkabel). Många har en vajer ihopgjuten och klarar upp till 60 meter mellan stolparna. Upphängningen är snabb och billig. Man måste vanligen betala en engångsavgift åt stolparnas ägare. Kom ihåg att fiberkablen måste läggas minst 50 cm under en elkabel. Det är alltid litet mera riskabelt att ha luftkabel så det är bara i undantagsfall som man borde gå upp i luften. Speciellt skogslastare är farliga för luftkabel.

Att svetsa fiber

Det är ganska lätt att svetsa ihop fiber, men automatsvetsmaskinen kostar en hel del, kring 10 000 euro. Om man bygger ett stort nät så kan det löna sej att köpa egen svets. Näst efter grävandet och kabeln så är svetsningen en av de största utgiftsposterna.

Om man har en firma att svetsa kabelarna så är det MYCKET viktigt att redan från början kräva en ordentlig dokumentation. Fibrerna är indelade i grupper på sex fibrer per grupp och är märkta med färger. Man bör kräva ett svetsprotokoll med exakt angivande av vilka fibrer som är kopplade och vilken dämpningen är i skarven.

Ett exempel på blankett för svetsprotokoll finns här och i Excel-format här . Varje skarvbox och panel bör dokumenteras ordentligt. Ett exempel på grafiskt dokument (op östnyylendskå) finns här .

Då någon skall göra ändringar i nätet är det ett elände att inte ha ordentlig dokumentation. Ett exempel på översiktsdokumentation över Hindersby fibernät finns här . Den är uppgjord med Xfig på Linux, men papper och penna fungerar alldeles utmärkt också.

Last modified: Sun May 23 11:27:13 EEST 2004