Hufvudstadsbladet 9 juli 2001: Under strecket

Äkta bredband - framtidens motorväg

Pratet om informationssamhället är överdrivet. Visserligen har vi redan massor av information som vi inte orkar gå igenom, men fortfarande flyttar vi människor och varor och bygger mer motorvägar. Informationssamhället är här först då informationsöverföringen är viktigare än den fysiska förflyttningen. Mobiltelefonerna har inte förändrat situationen nämnvärt.

Internet har gett oss en liten försmak av vad som kommer. Man kan sitta hemma och se på ``hemsidor'' över hela världen. Plötsligt är Australien lika nära som grannen. Inga tidningar och broschyrer behöver beställas - allt kan klickas fram på skärmen.

Men att titta på olika elektroniska sidor - hur fantasifulla och informativa de än är - förändrar ännu inte vårt liv i så hög grad. Den stora förändringen ligger ännu framför oss. Och då är det fråga om ``levande bilder''. Film och TV har krympt världen alldeles otroligt men de har trots allt varit begränsade i den meningen att de bara fungerat ena vägen och sist och slutligen förmedlat enbart skådespel. Också TV-nyheterna har varit ganska konstgjorda, hårt utvalda sekundsnuttar av verkligheten.

Det som framtidens Internet kan ge oss är direktkontakt till verkligheten runt hela världen. Och då är det kontaktens kvalitet som är avgörande. Den som använt usla videokonferenser med en ynklig TV-bild och avbrutet ljud har säkert gett upp allt hopp om tekniken. Likaså den som sett de hemska videoreklamer som stör oss i varuhusen. Men det behöver inte vara så. Den digitala tekniken ger oss helt nya möjligheter att få en kvalitet som gör det onödigt att resa utom då man vill smaka eller känna på nånting. Detta gäller allting från affärsresor till nöjen.

Kvalitet kommer emellertid inte gratis. Det krävs ny bildskärmsteknik och kraftfulla datorer men först och främst en äkta bredbandsöverföring som är nånting helt annat än det som nu säljs som ``bredband'', dvs. ett litet snabbare telefonmodem.

Vad är äkta bredband ?

Det som krävs är högkvalitativ TV-bildöverföring i bägge riktningarna. Tekniken går framåt och en exakt siffra kan man inte ge, men det rör sej omkring 5-10 Mbit/s (miljoner informations''bitar'' per sekund). Multiplicera gärna den siffran med antalet familjemedlemmar eller anställda. Det är alltså helt andra tal än det som ADSL (0,5 Mbit/s) och liknande teknik kan erbjuda.

Det gäller också att beakta hur många människor det bor i grannskapet och multiplicera hastigheten med antalet. Det är ju ingen idé att ha asfalt på garageuppfarten om vägen till staden är smal och krokig och full av hål.

Nu körs det fram den ena och den andra tekniken som kantänka är tillräckligt bra för att ge bredband. Men det gäller att ställa ett par viktiga frågor:
Hur många delar på bandbredden ?
Över vilket avstånd klarar tekniken den bandbredden ?

Det låter ju bra att kabel-TV klarar av 27 Mbit/s men tyvärr så måste den delas mellan alla som har anslutning, i praktiken blir det 0,5 Mbit/s. Att minska på antalet anslutningar bakom varje databox blir så dyrt att det sällan lönar sej. Anslutningar via elnätet låter också bra - vi har ju ett väl utbyggt elnät. Tyvärr så fungerar det bara omkring 300 m från närmaste anslutningbox och alla i grannskapet delar också på kapaciteten. De siffror jag ger är enbart riktgivande eftersom de är starkt beroende av en mängd faktorer.

Trådlösa anslutningar är billiga att installera och snabba. Nej, tyvärr, det fungerar bara så länge som de anslutna är ett litet fåtal. Frekvenser är en bristvara. Det är omöjligt att ansluta miljoner människor trådlöst eftersom alla delar på kapaciteten. Det ÄR i princip möjligt, men då måste det område som varje basstation täcker bli ytterst litet. UMTS, den nya fina tredje generationens teknik, är specificerat för 2 Mbit/s, men då måste man befinna sej nära basstationen och får inte vara rörlig. Det krävs nästan en basstation per tvåfamiljsvilla och de måste ju kopplas ihop med kabel (optisk fiber).

Trådlösa anslutningar kommer i framtiden att reserveras enbart för mobil trafik där en trådanslutning är omöjlig. Frekvenserna räcker inte till för andra. Då blir trådlös teknik närmast en teknik inom hemmet och arbetsplatsen samt fordon.

ADSL och annan teknik som använder det gamla telefonnätet är en provisorisk lösning som kommer att föråldras ganska fort. Dess enda styrka är att den använder ett färdigt utbyggt nät. Men den har också avståndsbegränsningar, 10 Mbit/s fungerar bara ett par hundra meter från centralen, med ny teknik kanske litet längre. Dessutom har kopparkabel betydande problem med överhörning mellan paren och stor känslighet för störningar samt är lätta att avlyssna. I en kabel med hundra par kan bara ett fåtal använda maximal hastighet - resten får nöja sej med långsamma modem.

Optisk fiber

Den teknik som obönhörligen kommer att slå ut all annan teknik (utom den trådlösa i specialfall) är optisk fiber. Det är enbart en tidsfråga när andra provisoriska överföringar ersätts med fiber. Det är förstås förståndigt att använda existerande kablar så länge man klarar sej med dessa. Men det är dumt att tro att nån annan teknik kan ersätta optisk fiber annat än under en viss tid. Därför bör man inte investera i annan teknik annat än där den kan amorteras på en mycket kort tid. Givetvis finns det specialfall där t.ex. trådlös teknik måste användas långt in i framtiden. Alla sommarstugor och kobbar är inte heller nu och kommer knappast att bli anslutna till elnätet.

Optisk fiber är mycket framtidssäker. Den har så gott som inga gränser för kapaciteten. Man har redan nu lyckats överföra upp till 10 Terabit/s över fyrahundra kilometer i en enda fiber. Det är 10 miljoner Megabit/s eller omkring 10 000 långfilmer per sekund. En optisk kabel kan ha upp till hundra eller fler fibrer.

Det finns ingen överhörning mellan fibrerna och den är helt okänslig för störningar. Man kan inte heller avlyssna den och det enda som kan störa trafiken är att kabeln kapas av. Åskväder som är kopparkabelns gissel har ingen inverkan på optisk fiber (utom om blixten direkt smälter ned kabeln).

Det är inte dyrare att dra optisk fiber än kopparkabel. Att gräva är förstås lika dyrt som för kopparkabel, men det har utvecklats metoder att dra ned rör med en kabelplog varefter fibern blåses in i röret. Det går också att hänga upp optisk fiber utmed elledningarna eftersom den är helt okänslig för störningar och inte leder ström.

På längre sikt kommer optisk fiber att bli mycket billigare än kopparkabel. Den tillverkas av kiselsand som är mycket vanligt på jordklotet i motsats till koppar. Det är en miljovänlig teknik.

Datanätets anatomi

Man bör beakta att ett datanät har flera oberoende delar. Först har vi ett MEDIUM som överför signalerna. I telefonnätet är det ofta koppar, för mobiltelefoner samt radio och TV är det ``etern'' och i ett optiskt fibernät just fibern.

Men man måste ha en anordning, ett MODEM, att skicka signalerna genom mediet. Radio och TV har sändare (och mottagare) medan datamodem används för telefonnätet. Ett modem är egentligen bara en speciell sändare och mottagare av signaler. Likaså behövs det modem för optisk fiber, men då är det fråga om laserteknik eftersom signalen skickas via ljus i den optiska fibern.

Detta är ren överföringsteknik, men därtill måste man ha ett PROTOKOLL som håller reda på informationen. Protokollet är ofta ett program som är kopplat till modemen och skickar samt tar emot information på ett visst sätt. Det finns många olika protokoll och det är viktigt att samma protokoll används då man vill kommunicera. Protokollet definierar vilket ``språk'' som talas i nätet.

Då man planerar nät är det viktigt att noga tänka efter då man väljer medium. Det är dyrt att gräva ned nya kablar. Modemen föråldras, men är lätta att byta och priserna går ned med god fart. Det lönar sej inte att köpa den nyaste och dyraste tekniken om man inte måste.

Det viktigaste med protokoll är att hålla sej till standarder. Och då är det fråga om öppna standarder, inte någon sorts entillverkarstandard. Helst bör det finnas en mängd firmor som tillverkar utrustning för just den standarden. Man bör aldrig binda sej till en enda firma - det blir dyrt i längden.

Internet är fantastiskt öppet och flexibelt och det är dumt att köpa operatörernas ``tjänster'' som begränsar öppenheten och flexibiliteten. De flesta tjänster föråldras också mycket snabbt och om de är bundna till en enda operatör så har den inget intresse att utveckla tjänsten. Hela idén med Internet förstörs av bundna tjänster.

Politik och monopol

Trots allt politiskt struntprat har vi fortfarande ett de facto monopol hos teleoperatörerna. En fungerande marknad finns enbart i och mellan de stora städerna. Allt annat ligger orubbligt under teleoperatörernas kvävande hand. Tele (Sonera) ombildades från att ge allmän service till ett bolag som skall gå med vinst och det märks minsann.

Det är ju klart att en teleoperatör som skall gå med vinst inte har det minsta intresse av att föra utvecklingen framåt. Faktum är nämligen att (äkta) bredbandsnät innebär döden för teleoperatörerna - om de inte lyckas ändra sin inriktning fullständigt.

Ett fiberjack i väggen i stället för telefonkontakten ger var och en möjlighet att koppla upp allting till Internet för en överkomlig månadskostnad (ca. 300 mk): telefon, radio, TV, dator. Öppna bredbandsnät är en del av Internet. Det behövs inga operatörer alls efter det. Det enda som behövs är apparater för uppkopplingen och litet stöd. Det kan vilken liten firma som helst klara av om de har någon som helst kompetens.

Jag har en långsam ISDN-linje som jag betalar tusentals mark för i varje räkning. Sonera har definitivt inget intresse av att erbjuda mej nånting bättre eftersom det skulle minska deras inkomster i takt med att överföringen blir snabbare. Det enda jag nu kan hoppas på är det östnyländska fibernätet som skulle tvinga Sonera att sänka priserna och ge bättre anslutningar.

Kommunikationsministeriet har klart och tydligt meddelat att staten inte tänker göra nånting utan ``marknaden'' får sköta allting. Då är enda vägen framåt att kommunerna börjar bygga egna fibernät som tvingar teleoperatörerna till motdrag. Men motståndet är hårt.

I den rapport som Kommunikationsministeriet publicerade i fjol påpekas att 95 % av kommunerna i Finland har fiber på sitt område. Men den ägs av teleoperatörerna och vad det innebär i praktiken kan man alldeles utmärkt se av artikeln i Hbl den 22 april 2001. I Bromarv går fiberkabeln 300 m från huset men någon anslutning går det inte att få.

Vi har alltså en sådan situation att den existerande fiberkabeln inte har något värde alls för vanliga abonnenter - inte förrän ett konkurrerande parallellt fibernät byggts upp. Då, kan man tänka, blir det nog möjligt att få anslutningar. Här ser vi idiotin hos marknadsfanatikerna. Gissa vem som får betala för två parallella nät ? Det är nog abonnenterna oberoende av hur pengarna plockas in.

Det förnuftigaste och billigaste vore givetvis att staten skulle bygga upp infrastrukturen varvid man kunde uppnå alla storskalighetens fördelar. Förstås kan vi låta bli att göra nånting alls och efter tio år ha enbart storstäderna uppkopplade och ett helt överbelastat mobilnät som inte klarar av att sköta just nånting. Tyvärr är det alternativet inte alls osannolikt.

Kommunikationsministeriets rapport 41/2000 ``Bredband åt alla ?'' är nånting av ett mönster för politiskt beställningsarbete. Huvudsakligen går den ut på att allting är bra och att ingenting behöver göras. Bredband (äkta) behövs egentligen inte och vi har ju fiber till nästan alla kommuner. Hela rapporten går ut på att gömma undan problemen. Så mycket proffs har skribenterna i alla fall varit att de inte för fram direkt felaktiga påståenden. Men man skall nog vara en bra expert på området och lusläsa rapporten för att hitta det väsentliga. Den kan användas för att läsa om det som varit, men är helt oduglig som vision för framtiden.

Sverige har skött om bredbandsuppbyggnaden på ett helt annat sätt. Då de små kommunerna i Sverige klagar över att de får för litet stöd för bredbandsnäten så suckar man ju som finländare eftersom vi inte får något stöd av staten alls här. Inte ens moraliskt.

De kommuner som nu bygger bredband kommer att ha stora konkurrensfördelar då bredbandsanslutningar blir ett absolut krav för att firmor och privatpersoner skall flytta till orten. Den framtiden är kanske inte så långt borta. Dagens studenter har redan bredband i studentbostäderna - antagligen de enda som har det i Finland förutom högskolorna och vissa arbetsplatser. Som färdiga ingenjörer och magistrar kommer de knappast att nöja sej med nånting sämre. De sitter säkert inte och väntar i tjugo minuter på att ladda ner en ynka sida från Internet. Ingen firma kan använda sej av ett långsamt nät.

Det är egentligen inte så dyrt att bygga ett fibernät. Stomnätet kostar omkring 10 miljoner mark för en slinga på omkring 250 km. Det bör kanske sättas i proportion till vägbyggen som är mycket dyrare och stöd till firmor, t.ex. hallbygge för en enda firma. Poängen är att då man är ansluten till ett bredbandsnät så behövs inga operatörer mer utan man har då obegränsad kontakt till hela Internet vilket snarare leder till besparingar än nya kostnader.

Det dyra är förstås distributionsnätet, dvs. från stomnätet ut till abonnenten. Där har glesbygden äntligen en fördel. Det är betydligt billigare att dra ned rör med kabelplog än i staden. En by kan till och med sköta om det med talkoarbete. Materialkostnaderna är inte så stora. Telefonandelslagen byggde i tiderna också upp omfattande telefonnät i byarna och i vissa studentbostäder har man också byggt upp bredbandsnät med talkoarbete.

Teleoperatörerna och regeringen motarbetar utvecklingen liksom vissa firmor som satsat allt på trådlösa förbindelser. Det finns i alla fall en liten grupp experter som har fattat vad det är frågan om. En av dem är Johan Helsingius (Hbl den 14 maj 2001) som alldeles riktigt påpekar att de traditionella telebolagen försvinner. Inte ens det nya 3G-nätet kommer att rädda dem eftersom kapaciteten är för liten och hur länge kommer folk att betala 10 gånger mer än för vanlig telefoni ?

De nya bolagen har i alla fall inte råd att investera i fibernät som täcker hela landet. Telebolagens sista bastion kommer antagligen att vara distributionsnätet, men där kan kommuner och byalag göra mycket för att bygga ut fibernätet ända till konsumenten.

I princip skall staten sköta om gemensamma angelägenheter effektivt över hela landet. Men vi har den regering vi förtjänar. Det är bara att hoppas att det finns tillräckligt med oberoende aktörer som sätter igång och bygger äkta bredband i alla fall. I annat fall är vi illa ute om tio år. Men vi kan ju alltid ringa upp varandra via våra mobiltelefoner och ojja och vojja oss.

Nisse Husberg